Lägesrapport

publicerat i
Var längesen jag skrev nåt djupare än vad vi gör om dagarna.. faktum är att vi inte gör så mycket alls. Eller det går i perioder och nu har jag haft en riktig döööööperiod, ganska länge.

Albin börjar bli så stor och rastlös. Det ska hända saker hela tiden och jag känner väl i ärlighetens namn att jag inte kan aktivera honom så som han behöver.. det hade kanske varit bra om han börjat på dagis nu i vår ändå... Jag gör det som går här hemma, försöker komma på nya lekar som han förstår, läser böcker, sjunger, lär honom ord läten gester osv. Vi är ute i lekparker, gungar och klättrar, försöker hitta på så mycket nytt som möjligt även om det bara är att gå runt i nya miljöer. Idag var vi i "skogen" tex (ja en liten skogsplätt här i närheten), där gick han själv och kände på buskar blommor kottar och rötter. Han verkar tycka att det är roligt men min fantasi har typ tagit slut.

Sen är det en annan sak som låser mig. Jag har typ gått in i väggen. Känner mig helt orkeslös deppig trött och ensam. Tappar tålamodet jättelätt även om jag inte alltid visar det. Har ångest. Många dagar vill jag bara ligga på soffan, att gå utanför dörren lockar INTE, men det brukar bli bättre framåt förkvällen så då går vi ut ändå.
Det känns bättre på helgerna när J är hemma men bara fre-lör, på söndagarna vaknar jag med jordens ångest som sitter i hela dagen, sen gråter jag och blir arg (av nån konstig anledning) när jacob har åkt på eftermiddan.

Jag har ingen energi!! Tiden går sååå sakta om dagarna, när kl är 11.00 längtar jag ihjäl mig efter att det ska bli kväll så vi får sova. Jag försöker å försöker hålla humöret uppe för albin vill just nu ha min uppmärksamhet hela tiden och jag vill såklart busa o leka med honom så han skrattar och är nöjd - då skrattar jag också. jag måste bara orka hämta energi nånstans..
När man har haft dygnet-runt-jour i över ett år så kanske det är normalt att det blir såhär? Det känns ju inte som att jag gör så mkt mer än att städa diska tvätta byta blöja natta laga mat koka välling leka trösta ta tempen bada(nej knappast mig själv) leta och bära. Jag vet att det ingår i mitt "jobb" som förälder men jag kan inte hjälpa att jag blivit depp, jag önskar att det inte var så. Tycker jag har njutit och tagit till mig varenda sekund av abbes första år, men nu börjar jag bli trött.

Såhär vill jag INTE att mina sista lediga månader ska se ut så nu måste jag rycka upp mig! Snart är det dagis! Blir stressad bara av tanken... det känns som att jag aldrig kommer få se honom igen efter juli men så är det ju inte riktigt.
Ja så är läget. Det är inte så att jag ligger på soffan hela dagarna bara för att jag skriver att jag önskar att jag kunde, det förstår ju ni med småbarn ialf, och vi har det bra i övrigt. Om sommaren kunde kicka in på riktigt så skulle nog mina energidepåer toppas! :)

P.s. Albin har fått lite dåliga sovrutiner och inte somnat förän 21.30-22 de senaste veckorna, men idag somnade han vid 19!!!! Håll tummarna för att det förblir så, att ha en stund ifred och varva ner på kvällen är guld värt <3



Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Anonym:

Jag är hemma med min dotter som är lika gammal som din son och känner exakt likadant. Nästan lite läskigt hur mycket jag känner igen mig i ditt inlägg. Tror dock att det är helt "normalt" att känna så i perioder och är helt säker på att det blir bättre:) Kram!

Svar: Ja visst är det helt säkert normalt att känna såhär. Man behöver lite paus! Hoppas det går över för oss båda snart och att en positivare period kommer ;) Hur länge ska du va hemma? =) Kram!
isabella

2:a kommentar, skriven , av Johanna :

Kände sådär innan Julia började på dagis. Dagis blev räddningen för både henne och mig kan jag säga. Hon har otroligt mycket vilja och energi nu, skulle bli vansinnig av att gå hemma hela veckor med henne! Nu för tiden kan hon inte ens vara nöjd inomhus en hel förmiddag- ska bara ut och gå. ;)

Jag har ju inget jobb idag vilket börjar bli riktigt tråkigt, men jag VET att när jag väl hittar ett, och Julia ska vara på dagis typ varje dag, så kommer jag längta tillbaka till mammaledigheten och arbetslöshet. ;)

Men det är verkligen inte lätt att njuta av att gå hemma när man gjort det läääänge och ungarna börjat kräva så mycket av en.

<3

Svar: Åh ja jag kan tänka mig att dagis är en räddare i nöden när man mår såhär, samtidigt som jag tycker det känns jättejobbigt att han ska börja där ;)
Hoppas du hittar ett jobb snart :) Kram!!
isabella

3:e kommentar, skriven , av Jenny:

Jag känner likadant! Tror det är som du säger att man har varit jour dygnet runt och nångång tar det ut sin rätt. Så det kanske kommer bu när de börjar bli lite mer "självständiga"? Hur sover Albin på nätterna? Har du slutat amma helt? Men det är väl "bara" att härda ut så tror jag det kommer kännas bättre snart. Och du kommer nog vara nöjd att du hade honom hemma den här våren när han väl börjar på dagis tror jag :) kram på dig! Förresten, finns det nån öppen förskola ni kan gå till?

Svar: Hej! Tack för kommentaren. Jo han sover hela nätterna oftast men somnar inte förän runt 22, sen vaknar han vid 8, så sömnen är inget problem. Amningen slutade jag helt med 1 mars :)Det finns öf här men jag har aldrig tagit mig iväg.. först var det för att jag inte ville gå dit ensam men nu är det mer för att jag inte orkar. Skitsjälviskt jag vet! För abbes skull skulle det ju vara bra. Ska försöka gå på nåt sånt i sommar, kanske inte öf, vet inte om dom har öppet? Men andra aktiviteter lär ju finnas.
Vi får väl som du säger härda ut :) Kram!
isabella

4:e kommentar, skriven , av alexandra:

den som säger att dom är på topp jämt ljuger! :P
klart att alla har perioder de svajar i humöret.. bara att du ringer om du vill prata! ska försöka hälsa på snart igen så kan pojkarna leka av sig.. ser att de är fler som skrivit de men öppna förskolan är ett väldigt bra ställe som barna kan leka av sig. :)

Kommentera inlägget här :